Det är vår!

Det är vår! Ja, det är bara april, men det ÄR vår! Det känns i luften. Fåglarna kvittrar och solen värmer. Att sedan vårvindar friska leka och viska runt vår knut förstör inte mitt glada sinne. Ljuset återvänder och med det livet. Jag har varit så trött denna vinter. Nu känner jag hur jag fylls av livslust. För varje andetag, varje syremolekyl som jag andas in i min lungor, växer jag och fylls av nytt hopp och nytt liv.  ”Ja visst gör det ont när knoppar brister”. Jaa, det gör ont. Det gör ont i hela mig. Men jag andas djupare och djupare. Tar ny luft, ny kraft. Känner hur jag, likt Ronja, vill skrika ut ett vårskrik! Jag vill brista ut i sång som koltrasten och talgoxarna. Känna hur vinden blåser genom håret och i ansiktet utan att det biter i kinden. Känna solen värma min kropp och och min själ. Jag vill vakna på morgonen av att de första strålarna letar sig in bakom persiennen och smeker min kind och lekfullt viska; upp och hoppa, det är vår!

 

För 10 år sedan…

När Isabelle kom till världen.

Var hos bm på morgonen den 7 april, och när hon kände efter så var huvudet rejält fixerat, knappt så hon kände det. ”Nu dröjer det nog inte länge till” sa hon. Men vad betyder det? 2 timmar? 3 dagar? 1 vecka? Kändes ändå skönt att veta att det närmade sig slutet. Efteråt åkte jag till en kompis och fikade. När jag skulle därifrån för att hämta barnen kände jag första värken. Fast då vågade jag inte tro på det riktigt, hade ju haft mycket sammandragningar och förvärkar innan. Nästa värk kom vid skolan och den tredje på dagis. Förvarnade Ivo att det nog var något på g Kl 14-15 hade jag sammandragningar ungefär var 10:e minut så länge jag rörde på mig. När jag satte mig ner avstannade de, så jag gick fram och tllbaka och upp och ner i trappan. Barnen fick titta på video. Ringde en kompis som hämtade barnen. Vid 16-tiden kom Ivo hem. Då ställde jag mig i duschen och se´n blev det lite mer fart på värkarna. Vi kom in till förlossningen 18:15, då gjorde det ont, men sammandragningarna var fortfarande rätt oregelbundna. Bm satte ctg och det bev mer och mer intensivt. 19:30 undersökte hon mig och då var jag redan öppen 6-7 cm! Se´n rullade det på i rask takt. Bedövning kunde jag glömma, jag som är så smärträdd! Men jag klarade av det bra ändå med hjälp av vetekudde på ryggen och mot slutet tog jag lustgas. Jag höll mig stående (läs hängandes i en gåstol *s*) länge men 20:30 orkade jag inte längre. Kände trycket neråt och la mig på sidan. Bm konstaterar att jag är öppen 9 cm. Strax därpå small det till och där gick vattnet. Vänder över till halvsittande läge och känner att barnet är på väg. Det gör ju så djävulskt ont, jag skriker i lustgasmasken, men jag tar ner mina händer och känner huvudet. Krystar en gång och har huvudet i mina händer. Bm vänder bebisen lite innan hon hjälper mig att få händerna på rätt ställe och sedan krystar jag en gång till samtidigt som jag tar upp henne alldeles själv på min mage! Det var helt underbart att jag faktiskt tog emot henne själv!!! Då var klockan 20:59. Tittade strax efter vad det var för en sort och det var en liten tjej! Allt gick jättebra, fick en liten bristning som inte ens behövde sys och en upplevelse som jag bär med mig hela livet.

Lösenordsskyddad: Svammel

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

bloggpaus

Hinner inte med. Har ingen lust. Känner inte för att fortsätta. Inte just nu i alla fall. Men vem vet, rätt som det är börjar det säkert klia i fingrarna igen. Tills dess, ha det så gott!

Annars är man bara en liten lort

Jag har aldrig rebloggat förut, men detta känns viktigt! Kan jag nå en enda människa mer som inte skulle läst det annars så har jag nått ett mål.

Diakonibloggen

Du sitter i tv-soffan, uppkrupen framför Sagan om Ringen. Eller Avatar. En nästan vilken film som helst. Och när de goda reser sig upp, går samman mot ondskan, ser den i vitögat och går rakt mot de skräckinjagande orcherna eller de förtryckande kolonisatörerna från planeten Jorden, jublar du inombords. Ja! Äntligen! Vik inte ner er nu!

Men när det kryper närmare. När ondskan står utanför vår egen dörr – då händer något. Då identifierar vi oss inte längre med de modiga människorna på film. Då börjar vi leta efter utvägar för att slippa riskera ens en lillfingernagel.

IMG_6154Den 1 maj kommer flera hundra nazister till min stad. För att med vässade fanor, sköldar och hakkorsliknande symboler marschera gatan fram och skandera ”Stolt svensk nationalist” och ”Sverige åt svenskarna”. Jag har tappat räkningen på hur många som föreslagit att vi ska hålla oss inomhus den dagen. Att vi inte ska bry…

View original post 312 fler ord

Olika roller i föräldrarollen

Jag satt och funderade lite på alla dessa roller man har i livet. En är den så kallade föräldrarollen. Där funderade jag vidare lite. Vad är föräldrarollen? För mig innebär den många olika roller. Jag inser när jag berättar om min roll som förälder att jag kan nämna mig som bl.a. familjelogistiker (min favorit), låg-, mellan- och högstadiemamma, konfirmandmamma… Började fundera ännu djupare och undrade hur många roller det blev om jag bara tittade till barnens aktiviteter. Blev trött bara jag tänkte på listan. Mina barn, och därmed även jag, har varit involverade i hur många föreningar som helst ju! För att inte tala om all utrustning/instrument, aktivitetskostnader och medlemsavgifter!

Simning, simhopp, scouter, barndans, balett, breakdance, skridsko/konståkning, bandy, innebandy, fotboll, amerikansk fotboll, kör, babysång, barnmusik, musiklek (blockflöjt), stråklek (fiol, cello), piano, baryton, trombon, teater, miniorer/juniorer/kyrkans unga, ungdom i flygvapnet… jag har säkert missat något.

Är det någon som fortfarande undrar varför jag kallar mig familjelogistiker? Måste dock förtydliga att det inte varit alla aktiviteter på en gång, det är ”bara” de i kursiv stil som är aktuella för tillfället…

 

Kent ”sänker” sin lön till kvinnors nivå!

Först undrade jag hur dum man kan vara att sänka sin lön. Sen insåg jag att det inte var hela sanningen. Vaddå sänker sin lön? Han lägger undan och sparar 4500:-/månad i ett kuvert. Vem kan göra det? Och dessutom misstänker jag att han pratar siffror efter skatt? Vem har den lönen? Välkommen att jobba en månad med mig eller någon annan av mina högutbildade sjuksköterskekollegor (3-4 års universitetsstudier) med hög arbetsbelastning och skiftarbete, som kan drömma om de siffrorna som nämns i artikeln. Och dessutom ska han bara göra detta i en månad! Pinsamt är bara förnamnet!

Varför inte försöka rätta till det hela med att lämna pengarna till ett kvinnojourhem? Då skulle det kännas lite meningsfullt i alla fall.

http://www.affarsliv.com/start/nyheter/kent-sanker-sin-lon-till-kvinnors-niva

Länk

Tidigare äldre inlägg

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.