mitt liv – ett organiserat kaos
Jag vet att könsbyten inte är helt ovanliga här i Linköping men jag trodde att man var tvungen att göra ett ingrepp? Tydligen gäller detta inte kaniner. Det visade sig idag att Mimmi och Molly var Micke och Molle…
Lollipop
Flisan
Flisan och Mimmi... eh jag menar Micke
Lollipop i mitt knä
Kajsa och mamma Vitnos
Flisan i buren
Flisan i roligt perspektiv, det var hemskt vad öronen ser långa och stora ut 
Stoppade ner kaninisarna i en korg och for till djuraffären för könsbestämning. Det verkar som att de är tjejer allihopa! Med reservation… de är inte så gamla än och det är svårt att se.
Busiga, keliga, skuttiga och nyfikna är de. Det kommer inte vara lätt att vli av med dem. Till höstlovet kommer de att vara leveransklara i alla fall och fyra ska vi sälja.
Igår var våra små nio dagar gamla och vi har börjat ta upp dem lite. Kan ju inte låta bli. Vitnos är lugn med detta bara hon får käk av oss. Hon äter som en liten häst.
Mobilbilderna blir tyvärr inte alltid så bra, åh vad jag vill ha en ny mobil med bra kamera… dessutom så har Isa tagit en del av bilderna
Det var en underbart vacker dag igår. Jag var hemma med Isabelle och förutom att gosa med kaninerna gick vi till skogen. Där hittade vi en del soppar, blomkålssvamp och några kantareller.
På kvällen blev det en god stuvning med svamp, rödlök, mjöl, mjölk, salt och vitpeppar som jag la på varma mackor med ost över. Gjorde även några mackor med överbliven tacofärs, cocktailtomater, rödlök, jalapenos och ost. Riktigt gott!
Så liten och så söt! Nu börjar de likna små kaniner 
Vitnos har fått fem (tror vi) ungar som ligger djupt nedbäddade i kaninull
Intet nytt på kaninfronten men ikväll stängde jag in henne i sin bur för att hon ska vänja sig vid att vara inne där mer. Dessutom känns det säkrare nu när hösten närmar sig med tanke på räven. Har lite bilder från när hon boade häromdagen + på pappa kanin Kommer här:
Min nya rabatt, utanför kaningården, har förökat sig med en gul klätterros som jag tyvärr slarvade bort namnet på och en ljusrosa doftpion. Jag har alltid velat ha en pion men inte vetat var. Äntligen fick jag plats för en! Den ena klematisen hartagit sig fint och börjar redan slingra sig upp, den andra tyckte Vitnos smakade bra där den stack in i läglig höjd för henne, så den får ett nytt försök…
Vitnos själv beter sig som den dräktiga kanin vi nu tror att hon är. Hon har fräst ifrån rejält ett par gånger så Paulina grät av rädsla när hon skulle in till henne i morse. Äter som en häst gör hon också. Om en och en halv vecka kanske vi har små bebisar.
Den är inte riktigt färdig än, men nästan:
Ni ser den lilla damen stortrivas under soffan som är målad i samma färger som övriga buren (och vårt hus). Den stod en gång på landet hos min mormor och morfar men var då blå. Nu har den stått avfärgad i vårt förråd många år i väntan på att få ett nytt användningsområde.
Taket har jag inte riktigt bestämt hur jag ska göra med än. Planken som ligger på nu ger iallafall lite skugga.
Igår fick Vitnos träffa en pojke. Flise är en korsning mellan belgisk hare och något mer, troligtvis en hermelin. Vitnos var svårflirtad. Jag trodde att kaniner var pang på rödbetan men tydligen inte. Det tog ett bra tag innan hon accepterade hans uppvaktning. Till slut fick de till det, så förhoppningsvis får vi smått här om en månad
Kaninburen börjar ta form:
Jag ska låta klematis växa upp över buren till vänster för att ge lite naturlig skugga därav rabattlådan på långsidan. Där kommer även växa lite annat smått och gott.
Huset börjar bli mer och mer grönt:
